Om att inte vilja ha fler barn

Jag har tagit upp det här förut, men efter en del kommentarer så känner jag att det är dags igen. Att bara vilja ha ett barn är nästan lika tabu som att inte vilja ha något alls.
”Men visst ska han väl få syskon?”
”Är det inte lite egoistiskt att låta honom växa upp själv?”
”Älskar du inte ditt barn?”
Vad fasen har någon av de här kommentarerna med hur jag känner att göra? För att svara på dem så:

– Jag hade gärna gett honom syskon eftersom kärleken jag känner för min syster inte är av denna värld. Men det är inga garantier för att det blir så. Jag har även en äldre bror samt en yngre syster till, och vi har ingen kontakt alls. Så syskon betyder inte att man aldrig blir ensam.

– Det tycker jag inte. Att skaffa ett till barn som jag egentligen inte vill ha enbart för att ge honom en syster eller bror; det om något är väl hemskt mot det nya barnet?

– Så om jag inte vill ha fler så betyder det att jag inte älskar mitt barn? Dummaste jag har hört. Jag älskar Oliver på ett sätt jag aldrig trodde man kunde älska, men det har varit ett tufft 1,5 år. Kanske kommer jag ändra mig senare, man ska aldrig säga aldrig, men som det är nu känner jag ingen längtan efter fler barn. Och är det något man aldrig ska kompromissa om så är det väl föräldraskapet; vill man men inte partnern så kanske man ska gå skilda vägar. För någon kommer enda upp bitter och jag tycker verkligen inte man ska bli förälder om man egentligen inte vill. Det är ingen hundvalp man skaffar som man sen kan lämna bort.

img_2121

Fem bra saker med en 1,5:åring

– Du är aldrig ensam. Om du tillhör en av dem som får lite panik av ensamhet så är en 1,5:åring perfekt för dig! Inte ens toaletten får du besöka ifred utan att en liten hand ska in och gräva under rumpan.

– Du går ned i vikt. Eftersom det lilla livet mer än gärna äter precis allt du själv tänkt smaska i dig, så är en 1,5:åring en perfekt diet om du är sugen på att droppa några kg.

– Du blir en morgonmänniska. Du blir det vare sig du vill eller inte, för i gryningen är den lilla alltid extremt sugen på att gå upp. Spelar ingen roll när du somnade eller om barnet själv somnade sent; upp och hoppa!

– Du blir expert på brottning. Allt du vill, vill inte 1,5:åringen. Klä på sig, byta blöja, klä av sig och så vidare; aldrig är ni i fas. Men som förälder gäller det att ta kommandot och visa vem som bestämmer, och man måste ju faktiskt vara påklädd i mataffären, så då får man ta till brottarkunskaperna och alla fula knep man kan.

– Du utvecklar ögon i nacken. Det är nästan fascinerande hur snabb den lilla vilden kan vara när det verkligen gäller. Ett tu tre sitter hen på fönsterbrädan och eftersom de totalt saknar konsekvenstänk så är den på väg att hoppa ut.

img_1587

Lördag 23e juli

Hej på er!

Okej, jag ska var ärlig med er; igår var en dag då jag verkligen inte ville vara mamma alls. Jag är så trött inuti på något vis och även om Oliver inte betedde sig värre än vanligt, så kändes det som om jag skulle bli knäpp. Att aldrig få vara ifred, alltid ge och ge och ge tills det känns som om man vridit sig utochin, ständigt bli klängd på, få mat spottad på sig, dragen i håret, slagen i ansiktet. Skrik och gnäll och matro, vad är det ens? Och sen på kvällen så vägrade han sova. En och en halv timme stökade han runt, så den där cykelturen till affären blev ju inte av för affären hann ju stänga. Herregud vad jag lipade där ett tag. Låter kanske löjligt, men jag är så sliten. För det är tufft att vara ensam förälder. Såklart finns ju Andreas, men han jobbar om dagarna och det är ju jag som är mammaledig och därmed ska ta hand om lillen. Jag beskyller ingen, bara säger som det är att det är slitsamt. Jag älskar min son till döden, men jag är så trött.

Nåja, tacksam för det fina vädret i alla fall. Igår var vi ute hela dagen; Oliver i t-shirt och keps och jag bikini. Försöker jobba bort den där fula brännan jag dragit på mig. Ställde ut badbaljan och lillen plaskade glatt, övade så mycket på att gå och njöt av att få vara blöjlös. Efter den jobbiga nattningen tog jag min tillflykt till löpbandet och sprang tills det kändes som om jag skulle kräkas. Bra skit att slita ut sig sådär.

Idag lär det som sagt bli något liknande med igår. Kanske vi till och med tar oss ned till havet och badar lite om orken finns där. Vad ska ni göra idag?

img_2167

DKNY -fresh blossom

img_2199

img_2200

Den här parfymen har varit min följeslagare sen jag vet inte hur länge. Ni vet när man haft en signaturdoft så länge att man inte vet vem man var innan; det här är min. Älskar den gränslöst typ, tycker den doftar så vårigt, fräscht och kvinnligt. Visst kostar den en slant, men den räcker ju forever! Haft min jag vet inte hur länge.

//Klicka på bilden för att komma till parfymen

P-piller via nätet

En sak jag funderat, och stört mig, på är det här med när det är dags att skaffa nya p-piller. Jag har käkat p-piller ända sen jag trädde in i den sexuella världen och trivts väldigt bra med det. När jag först började fick jag inga biverkningar alls utan allt flöt på helt smärtfritt. Var så förvånad eftersom man hört både det ena och det andra, men jag fick inte ett skit som jag kunde gnälla över.
Nu när jag började igen efter graviditeten så hade jag mens i typ en månad i sträck innan allt stabiliserades. Tjurade en del över det, men man får allt ge kroppen lite cred ändå. Varit gravid, fött och ammat; inte konstigt att hormonerna är helt i obalans. Nu funkar allt som en klocka i alla fall.

Hursom, det var inte det vi skulle snacka om. Utan det här med att varför kan man inte få förnya sitt recept via nätet!? Googlade lite och vissa p-piller finns att köpa via exempelvis p-piller.nu, men inte min sort. Jag har käkat Prionelle och nu Abelonelle (same shit men olika pris) sen start, men de finns minsann inte att få tag på. Och det hade inte stört mig så mycket om det inte vore för att jag bor något avsides, och att det är ett litet projekt att släpa med mig ungen in till en barnmorska. Bara för att sen sitta där i max fem min, få ett recept utskrivet och hämta ut det. Hade varit så enormt mycket smidigare om jag bara kunde klicka hem det på nätet som med allt annat. Haha, man blir verkligen bekväm av sig, speciellt när man har en unge som ogärna åker buss längre sträckor.